...idag också. Sommaren: jag sade faktiskt att det räckte med en dags regn - ok? Jaja, man kunde haft det betydligt sämre och värre - med hänvisning till föregående inlägg. Jag blir otroligt illa berörd av alla ögonvittnesskildringar och berättelser och tankar på alla de föräldrar som aldrig får se sina barn igen. Ett vansinnesdåd utan dess like som gör att man får tankarna på att man egentligen inte kan vara skyddad någonstans. Jag ska krama mina barn lite extra ikväll.
Kram till er och var rädda om varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar