Sedan ville Linnéa titta på nåt program som jag såg när jag var liten, och vad var då mer lämpligt än Staffans Westerbergs proggprogram Vilse i pannkakan? Jag var så rädd för Storpotäten, men tittade ändå eftersom det inte fanns så många andra barnprogram att välja på. När Linnéa tittat färdigt på detta för mig mycket traumatiska barndomsminne så säger hon:
FÅr jag titta en gång till för det var ju jättebra!
EHHHH? Ja, där ser man... Döm själva...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar